Från andra sidan

Från andra sidan

 

Om en vän sedan länge borta.

 

Aldrig långt borta, aldrig helt nära. Men jag ser dig och vad du gör. Jag vakar över dig från andra sidan. Jag kommer alltid att vaka. Ser dig ofta, låter dig se mig. Det gör mig glad.

 

Men mitt minne sviker mig. Jag minns inte längre ditt namn. Eller vem du var. Jag vet bara att jag måste skydda dig. Detta är mina sista instinkter. Men snart kommer också de att blekna och falla i glömska. Jag försöker stanna. Men det är så svårt. Intigheten och glömskan drar mig bort, bort.

 

Jag såg någon jag en gång kände, i en av hans drömmar. Beslöt mig för att hälsa på honom. Vet inte varför men det gjorde mig ledsen. Jag minns ej längre hans namn. Men jag vet att han en gång betydde något för mig. Han påminde mig om ting jag glömt. Han sa att jag varit far en gång och att jag borde minnas namnet på barnet. Han var ihärdig och tillslut mindes jag. Det var fruktansvärt! Att minnas att jag glömt. Vill inte besöka fler drömmar nu.

 

Vill bara bort i tomheten, in i det eviga mörkret till tystnaden. Snart kommer skuggan av minnen att lämna mig.

©Mikael Mansén