I höststorm

(Isabell)

 

 

Du är likt inget annat… inte heller dina läppar, dina ögon, ditt hår och ljudet då du andas.

Jag drömde om dig i natt.

Ser dig i höstvind. På en äng står du, inte långt ifrån en skog, med trädkronor kraftigt svajande. Kring dig böljar gräset.

Du sträcker händerna mot himlen och njuter av stormen.

Inget regn, inga svarta moln. Istället är skyarna grå i skiftande färger. Solen kastar sina sista strålar mot horisonten.

Där ljuset smeker molnen, sätts de i brand.

Du rasar likt ingen annan. Jagar bort sommaren. Snart sveps du upp från jorden och flyger bort. Ty du är likt ingen annan.

 

 

© Mikael Mansén