Guds synd Recension

GUDS SYND - Recensioner


- Boken är mycket välskriven, historien är hemsk, nervkittlande och väldigt spännande. Jag sträckläste och glömde av och till bort att kommentera, men då fick jag ju läsa om och det gjorde absolut ingenting. Mikael är väldigt bra på att skriva skräck. Missa absolut inte Guds synd - Mörkrets barn!."

Tina, Svenska Böcker.

Hela recensionen.



- Det jag gillar bäst är känslan av att kliva in i en annan värld. Det är ruggigt, men mitt i det mörka kommer det glimtar av ren jävla livsglädje.



- Det ska till att jag aldrig läst något om vampyrer förut och ändå fastnade jag för den här. Just det här att man får följa huvudpersonen genom allt det hemska, se hur han förändras, hur han pendlar mellan skuld, sorg och att bara fullt ut bli ond. Det är en spännande tanke att följa med på, vad skulle det innebära att förvandlas till vampyr?



- Påminde en del om intervju med vampyren, fast mer mänsklig och mycket obehagligare. Pendlade mellan att tycka synd om huvudkaraktären och bli äcklad av honom.



- Blev tipsad av en kompis. Läste ut den på två dagar. Jäkligt bra.

Läste oxå Djävulens alla döda. Den var ännu mörkare.



- Guds synd" av Mikael Mansén är en fascinerande, spännande och makaber bladvändare om skuld, makt, fruktan och sorg.

Mansén väjer inte från att gestalta och dröja kvar vid det stundtals äckliga, avskyvärda och fruktansvärda vilket han lyckas mycket bra med.

Det kröp i mig ordentligt under läsningen, men jag kunde inte sluta läsa. Läs den!



- Mikael Mansén skriver om förvandlingens inre kamp. Den existentiella krisen. Vad innebär det att förvandlas till en vampyr, ett rovdjur, ett monster? Vad händer med människan? Finns det någon räddning?



- Guds Synd utgår från vampyrens perspektiv och den inre kampen mellan Gott och Ont. Det är en berättelse som går närmare - lite längre in - i vampyrens hjärta...



- Vågar vara våldsam och sexuell.

Barrikaden



- Detta är en fascinerande, spännande och makaber bladvändare om skuld, makt, fruktan och sorg. Mikael Mansén väjer inte från att gestalta och dröja kvar vid det stundtals äckliga, avskyvärda och fruktansvärda vilket han lyckas mycket bra med. Det kröp i mig ordentligt under läsningen, men jag kunde inte sluta läsa. Tillsammans med sin skickliga miljöteckning över London under Jack Uppskärarens tid och bokens existentiella frågorna fångar författaren in mig snabbt, trots korrekturmissar, och håller kvar ett engagerande och drivande tempo genom hela boken. Läs den!

/Petra Dessmark



- Guds synd är en vampyr-roman med mycket spänning, fart och synd. Den är stundvis väldigt mörk och sorglig men hoppet finns där till slut. Handlingen tar sin början på Londons gator där Jack the ripper tidigare gick lös och där gatorna sen dess varit lugna..fram tills nu. Man får följa Jona, en nyförvandlad vampyr lämnad åt sitt eget öde sedan hans mästare rest iväg. Ryktet sprider sig snabbt att en vampyr går lös om natten och allt eftersom att nya offer hittas så reagerar till slut övriga vampyrer som länge gått obemärkta förbi och Jona tvingas lämna London för att bege sig ut i den övriga världen. Boken är snabbläst och slutet oväntat.

Betyg: 4/5

/Jennys bibliotek



- Att öppna dörrar och lådor förbjudna att öppna, kan vara katastrofalt! Det upptäckte Pandora på sin tid. Det fick vi se i Sagan om Blåskägg. Och det upptäcker den unge Jona. Hans nyfikenhet kastar hans liv på ända. I Guds synd får vi följa honom som vampyr, och hans ständiga kamp att inte förlora all mänsklighet. Hans kamp för att tillfredsställa sin blodtörst och hans längtan efter mänsklig kärlek. Skall han lyckas? Ja, det får ni veta när ni läser denna bok. Trots att jag inte är någon fan av vampyrhistorier, så får jag säga att den är så bra skriven att den tidvis är snudd på bladvändare. Dess oväntade slut lämnar en inte oberörd.



- Guds Synd är mitt första möte med Mikael Manséns skrivande, han har även boken Elin och ett antal noveller. Detta är en vampyrroman som går tillbaka till rötterna där vampyrer inte skiner och är goda. Det är en naken och brutal berättelse som målas upp och den är inte rädd att beskriva blod och våld.


Tankarna går direkt tillbaka till Bram Stokers Dracula där vampyrer kan ha begära och ha känslor men i grunden är de ändå onda och brutala. Den liknar också Anne Rice böcker om vampyren Lestat då även i denna bok så har huvudkaraktären, Jona, en del filosofiska tankebanor och livsbejakande agerande. Han slits mellan människan och monstret inom sig, vad som är rätt och vad som är fel, begäret efter blod blir ett gissel för honom.


Det är en mörk och smutsig tid som den utspelar sig i och det tillför en del av stämningen. Språket är lätt att ta till sig och det är intressant att följa Jona hur han ändrar sig då han blir en vampyr. Man fångas av berättelsen och vill gärna läsa mera. Så alla som gillar Dracula och Anne Rice borde kolla upp denna bok. 

då den rör sig i samma stil. 

/Håkans hylla



- I min ungdoms glansdagar brukade jag älska vampyrhistorier. Alla dessa på samma gång ångestladdade som vackra livsöden tycktes nämligen tala till mig. I vart fall den del av mig som kände igen sig i deras ångest, och vilken likt de ville bryta sig fri från världens kättingar. Anne Rices En vampyrs bekännelse såväl som filmen med samma namn var länge mina favoriter, liksom Stephen Kings Salem's Lot och rollspelet Vampire: The Maquerade. Sedan inträffade Blade- och Underworld-filmerna, vilka fick kärlekens flamma att flacka. Och sedan Twilightvampyrerna, vilka fick den att slockna helt.

Helt nyligen har jag dock kommit att bekanta mig med Mikael Mansens Guds synd. Boken förmår mig kanske inte att bli upp över öronen förälskad igen, men den ger mig i vart fall hopp om vampyrgenren. Om att den kan bli mörk, djup och dyster igen. En plats för behaglig ångest snarare än något annat.



Guds synd tar med oss läsare till 1890-talets London. Där möter vi Jona, en ung antikhandlare vars kärlek för rusmedel endast överträffas av den för kvinnor. Efter en serie missöden och tveksamma beslut råkar han släppa en uråldrig vampyr fri, varpå han högst ofrivilligt introduceras till de odödas värld.

Jonas historia är på intet sätt unik. Tvärtom påminner hans öde mycket om de vi kan läsa om i vampyrromaner av klassiskt snitt - särskilt de författade av Anne Rice. Att berättelsen på sätt och vis känns återvunnen gör mig dock inget. Tillräckligt mycket känns trots allt nytt för att jag hela tiden ska förbli nyfiken på Jonas öde, samtidigt som den behagliga igenkänningsfaktorn får mig att drömma tillbaka till ungdomens fornstora dagar.

Mansens roman har ett enkelt och lättläst språk, vilket passar handlingens hela tiden höga tempo väl. Kanske saknar jag riktig tyngd i vissa delar, där lite sirligare språk eller djupare beskrivningar skulle ha kunnat vara på sin plats. Överlag har jag dock inga invändningar mot vara sig språk eller berättelsens progression (vilket jag annars ofta har då jag läser svensk fantastik). Snarare är alltsammans föredömligt väl förpackat i ett kompakt format.



En sak som bör noteras är att Jonas sexuella utsvävningar vid ett par tillfällen beskrivs tämligen ingående. För egen del störs jag inte nämnvärt av detta, men eventuellt kan känsligare läsare få sig en chock. Antalet omskrivningar för det kvinnliga könsorganet får mig nämligen osökt att tänka på Geoffrey Rush porträtt av Markis de Sade i Quills (vari vi formligen drunknar i eufemismerna för mannens dito).

Vad gäller de miljöer vari Guds synd utspelar sig får jag intryck av att Mansen har gjort gedigna efterforskningar. Beskrivningarna av både 1800-talets London och 1900-talets Paris känns nämligen såväl utförliga som trovärdiga. Förvisso ligger min historiska expertis några millennier längre bakåt i tiden, men ingenstans finner jag någon anledning att misstro hur vare sig städernas utseende eller atmosfär beskrivs.

/Svensk Fantasy